Nytt team sanerar Israels statsfinanser
Sidor: 1
[0 kommentarer] | [Skriv en kommentar]
Antal sidor: 1
Med utnämningen av Benjamin Netanyahu till finansminister och med ministern utan portfölj Meir Sheetrit som tjänstgörande vicefinansminister har premiärminister Ariel Sharon skapat ett team som helhjärtat och på heltid ägnar sig åt att försöka sanera Israels statsfinanser. Under årets första månader har ekonomin nämligen visat tendens till fritt fall om inga snabba åtgärder sätts in. Äntligen, sade finansvärlden och industrin som med oro sett hur Sharon hittills inte haft någon tid över för ekonomin på grund av den pågående konflikten, medan hans tidigare finansminister Silvan Shalom saknade både kompetens, initiativ och handlingskraft. Det har också funnits starka meningsmotsättningar mellan Shalom och riksbanken vars rekommendationer regelmässigt sattes åt sidan.
När Netanyahu inte fick den eftersträvade och mer prestigefyllda utrikesministerposten tog han erbjudandet att bli finansminister. Men för att kunna vända den drivande skutan begärde han och fick fullmakter som tidigare finansministrar inte haft. Bland dessa skulle de statliga eller delstatliga företagen underställas hans ministerium.
Netanyahu har handlingskraften och vet vad som behöver göras. Frågan är om han hinner när skatteintäkterna nu snabbt sjunker i den yttre och inre lågkonjunkturen.
Till sin hjälp har han Meir Sheetrit. Sheetrit föddes i Marocko 1948, kom som liten med sina föräldrar till Israel och studerade mikrobiologi, biokemi och statskunskap vid Bar Ilan universitetet. Han valdes 1974 till landets yngsta borgmästare i den fattiga utvecklingsstaden Yavne och lyfte staden under 13 år till en attraktiv inflyttningsort genom att i första hand satsa på skolan och därmed barnen. 1981 valdes Sheetrit in i Knesset (parlamentet) där han stannande med undantag av åren 1988-92 då han var "finansminister" i Jewish Agency. I Knesset blev han vicetalman 1996 och var finansminister och justitieminister under kortare perioder. Sheetrits bakgrund och meritlista visar på ett starkt socialt engagemang varför jag tror att han för sin del inte kommer att låta nödvändiga budgetnedskärningar gå ut över de svagaste i samhället.
Dessa två viljestarka män, som ser ut att kunna samarbeta, har nu ett berg av åtgärder framför sig som de måste genomföra. Redan har Netanyahu samlat ledare från näringslivet och finansvärlden för en rådgörande konferens.
Netanyahus mål är att privatisera statliga bolag som ska ge staten nya välbehövliga intäkter. Initierade rådgivare menar att det skulle vara svårt att sälja företagen till utlandet och föreslår därför att Tel Aviv-börsen ska få chansen att placera ut aktierna på hemmaplan.
Finansdepartementets relationer till riksbanken ser redan ut att ha förbättrats. Netanyahu vill att banken successivt sänker räntan som ju ligger skyhögt över den europeiska räntenivån. Detta kräver dock att budgetunderskottet minskas från förra årets höga 4 procent av BNP till normen på 1,5 procent. Dessutom har han satt som mål att göra den israeliska valutan, shekeln, fullt konvertibel med helt fri kurssättning.
Den försämring av statsfinanserna som iakttagits under januari kräver nu snabba ryck på många plan. Några i första hand symboliska åtgärder kommer att visa vägen.
En kraftig lönehöjning för riksdagsledamöter och ministrar, som utlösts med fördröjning av 2001-års levnadskostnadshöjning har till vidare ställts in och ett nytt beslut måste tas i den riksdagskommitté som återtagit beslutsrätten. 725 högre statstjänstemän, vilkas löner under de senaste åren skruvats upp till löneläget i den då betalningsstarka IT-industrin, skall få sina löner sänkta. Lönesänkningar har i övrigt blivit regel inom IT-sektorn.
Netanyahu vill även stimulera näringslivet genom att på sikt sänka inkomstskatten för den skattetyngda medelklassen. Det är ur denna kategori som nya företagare också väntas komma.
Den stora knäckfrågan i Israel är givetvis försvarets kostnader. Dessa har alltid varit en helig ko som blivit ännu heligare genom Arafats intifada och hotet av ett irakiskt anfall. Det finns emellertid bedömare som tror att det finns besparingsmöjligheter utan att effektiviteten påverkas.
Finansdepartementet kräver nu en sänkning av statens utgifter på totalt 10-15 miljarder shekel (20-30 miljarder kronor), motsvarande ca 7-10 procent av statsbudgeten 2001. Om det görs, kräver departementet kraftiga räntesänkningar i utbyte från riksbanken med syfte att stimulera näringslivet.
Turistnäringen har fortfarande inte visat några tecken på återhämtning, men exporten håller däremot på att repa sig och Israels statistiska centralbyrå anger en ökning i december och januari motsvarande 6 procent på årsbasis. Elektronik-, flygelektronik- och farmaceutiska sektorerna visar plus 16 procent på årsbasis medan traditionell israelisk export såsom livsmedel, drycker, textil och kläder visar plus 5 procent.
Den fortfarande höga arbetslösheten, något över 10 procent, och just nu risken för ett anfall från Irak trycker ner den inhemska konsumtionen och därmed importen. Allt fler människor lever under den så kallade fattigdomsgränsen. Bankernas förluster på lån till hushållen ökar. Många israeler har ju sina insatslägenheter högt belånade. Oroande är också de nedskärningar och fördröjningar av utbetalning av anslag till sociala institutioner som staten har praktiserat de sista två åren. Kanske Meir Sheetrit kan råda bot på detta oroande fenomen.
Israel hoppas nu dels på ett extra anslag från USA:s regering till de på grund av situationen extra stora försvarskostnaderna, dels på en statlig amerikansk lånegaranti på 12 miljarder dollar, vilket skulle pressa ner räntekostnaderna för Israels utländska banklån. Utsikterna att få denna hjälp är dock osäkra med tanke på USA:s eget prekära budgetläge och kostnaderna för ett eventuellt Irakkrig.
Sidor: 1Franz T Cohnf.d. chefredaktör för tidskriften Menorah
nu frilansskribent med inriktning på israelisk politik, teknik, ekonomi och vetenskap
Skriv en kommentar till artikeln
