Kriget från den ljusa sidan
Sidor: 1
[0 kommentarer] | [Skriv en kommentar]
Antal sidor: 1
Nästan utan undantag stödjer israelerna ett krig mot Irak, trots att Israel samtidigt ligger i riskzonen för att med eller utan massförstörelsevapen själv bli attackerat genom irakisk retaliering. När hundratusentals människor i de europeiska huvudstäderna under helgen demonstrerade mot kriget, var det bara 1 500 så kallade fredsdemonstranter som nära nog ouppmärksammat passerade på Tel Avivs gator. I huvudsak var det israeliska araber som visade solidaritet med den palestinska saken och Saddam Hussein.
Ett avgörande skäl till att israelerna stödjer ett krig mot Irak är Saddam Husseins våldsideologi som influerar de arabiska samhällena på Västbanken och Gazaremsan. Genom den irakiske diktatorns stöd i olika former till terrororganisationerna och genom att ge 25 000 dollar per självmordsattack till terroristens familj, bidrar den irakiske diktatorn aktivt till att israelerna idag lever under daglig terror.
Saddam Hussein är de palestinska arabernas och Yassir Arafats främste beskyddare. Med den irakiske diktatorns fall från makten skulle förutsättningar skapas för att vända utvecklingen i riktning mot fred mellan Israel och de arabiska befolkningarna på Västbanken och Gazaremsan.
Det israeliska säkerhets- etablissemanget spår likaledes en rosaskimrande framtid i en post-saddamsk era. Den militära underrättelsetjänsten och det israeliska försvaret tror, att när Saddam Hussein faller kommer det att skapa en positiv dominoeffekt i Mellanöstern genom att även diktaturerna i Iran, Syrien, Libanon - och Yassir Arafat - faller. Med en sådan regional omvälvning skulle det i ett längre perspektiv betyda att Israel fick leva i fred med sin omgivning. Ett demokratiskt Mellanöstern skulle med den arabiska oljan och Israels "know-how" kunna innebära ett fruktbart samarbete vilket skulle få regionen att växa fram som en stormaktskandidat. Det är att se kriget från den ljusa sidan, som trots den svartmålade bilden ändå finns.
Det förefaller emellertid vara just de positiva konsekvenserna av ett krig som Europa kategoriskt opponerar sig mot. De balanseras i sin tur mot de dyrbara oljekontrakten som Belgien, Tyskland och Frankrike har med Saddam Hussein. Ett demokratiskt Mellanöstern som kan följa i Irakkrigets spår utgör följaktligen och paradoxalt nog ett hot mot Europas politiska och finansiella intressen.
Oljekontrakten skulle då hamna på en öppen marknad och inte kunna köpas med en röst för diktaturens sak i FN:s säkerhetsråd, vilket i sin tur kunde börja arbeta effektivt och i enlighet med sitt syfte. Men Europa riskerar med ett demokratiskt Mellanöstern att se sin eftersträvade position som nygammal stormakt gå förlorad, idag uppväxande i vakuumet efter det gamla Sovjetunionens fall.
Demokratiska européer stödjer därför några av världens mest brutala diktaturer, och understödjer med sin policy även framtida konflikter i Mellanöstern. Med detta signalerar det europeiska förhållningssättet likaledes ett fortsatt stöd åt kränkningar av mänskliga rättigheter, samt möjliggör en världsomfattande spridning och etablering av islamisk terrorism eftersom diktaturen är terrorismens moder.
Om det europeiska stormaktsintresset inte låg i förgrunden och grumlade sikten, skulle Europa finna fördelarna med ett krig mot Saddam Hussein. Därigenom skulle Europa även finna fördelen med att ställa på sin systerdemokratis sida i Mellanöstern med syfte att stävja den terror som israelerna dagligen tvingas leva under; terror som provocerar fram israeliska aktioner mot araberna på Västbanken och Gazaremsan. Men Europa tar istället ställning för ett förlängt lidande på både den israeliska och palestinska sidan, samt bland alla de folk som lever under Mellanösterns hårdföra diktaturer, eftersom den policyn gynnar Europas egenintresse. Likt Saddam Hussein söndrar Europa för att härska.
Sidor: 1Ted EkerothOrdförande
Skriv en kommentar till artikeln
