I varje land där PLO lyckats etablera sig har det bara varit en tidsfråga innan Arafat började propagera för våld, förstörelse och terror. Jordanien var först ut efter Sexdagarskriget 1967 då Jordanien tillät PLO och andra arabiska terrororganisationer att etablera sig i Jordanien och därifrån attackera Israel. Kung Hussein såg detta som ett sätt att pressa Israel att lämna tillbaka Judeen/Samaria (den så kallade ”Västbanken”), men Arafat hade andra planer. Han började snart attackera och underminera Husseins styre i Jordanien, vilket till slut ledde till en fullskalig konfrontation mellan Arafats terrorister och Jordaniens krigsmakt.
Från första stund trotsade Fatah Jordaniens styre och detta trots utvecklade sig snabbt, speciellt efter mars 1968 då arabiska terrorister tillsammans med jordansk militär lyckades hålla ut enstund mot en israelisk styrka. Trots att det var mycket större förluster pa den arabiska sidan än den israeliska, och trots att jordansk militär gjort merparten av jobbet, trots att Arafat flydde slagfältet lyckades Arafat göra slaget vid Karameh till en seger för ”palestinierna”. Före striden hade Fatah cirka 2000 stridande. I augusti 1970 hade de runt 10000.
När Fatahs makt växte skapade dessa terrorister ”en stat i en stat” där de satte upp egna myndighetsbyggnader, egen polisstyrka och egna domstolar. De arresterade folk som de ville, satte upp vägspärrar och tog ut ”skatter”. De attackerade soldater, poliser och skapade kaos. Vissa delar i Jordanien blev otillgängliga för jordanska myndigheter. Mellan 1968 och slutet av 1969 var det inte mindre än 500 sammandrabbningar mellan Arafats anhang och jordansk militär och säkerhetstyrkor.
Terrorgrupperna kidnappade arabiska diplomater, kritiska journalister, attackerade olika byggnader tillhörande den jordanska myndigheten och förolämpade både Jordanien och Kung Hussein. Våldtäkt, rån, misshandel och vandalism blev vanligt förekommande.
Arafat, som njöt av sin position, åkte runt till de olika terrorlägrena och besökte dem flyktigt och såg vilken kaos och anarki de spred i Jordanien utan att göra det minsta för att stoppa vad som pågick. Hussein försökte lugna ner situationen utan framgång. De avtal som slöts mellan Arafat och Hussein bröts om och om igen av Arafat.
Mellan februari och juni 1970 dödades uppemot 1000 människor i dessa sammandrabbningar. De följande månaderna kom kung Hussein undan flertalet mordförsök där Arafat var inblandad i flera av dem. I augusti samlade Arafat ”Palestine National Council” i Amman där de öppet diskuterade att avsatta kungen.
Kung Hussein, som vid detta laget var rasande över de övergrepp som Arafat och hans terrorister gjorde mot Jordanien, utnyttjade att PLO kapade och sprängde fyra västerländska flygplan och inledde sitt motdrag mot Arafat. Efter att kriget mellan PLO och Jordanien var över och tusentals personer dödats, drevs Arafat ut ur Jordanien.
The blame for the Jordanian mess which led to Black September rests with Yassir Arafat, the one person who was capable of defusing the situation
skrev en av Arafats biografister.
<< Tillbaka till Yassir Arafat - fredsparner eller terrorist?
